Filmfestivalen 2011

Bästa regi, nominerade:

Johan Storm och Johan Lundborg, Isolerad

Derek Cianfrance, Blue Valentine

Mark Romanek, Never let me go

Anders Grönros, Jag saknar dig

Danny Boyle, 127 hours

Bästa kvinnliga huvudroll, nominerade:

Anne Coesens, Illégal

Michelle Williams, Blue Valentine

Carey Mulligan, Never let me go

Erika Midfjäll, Jag saknar dig

Meryll Soriano, Donor

Bästa manliga huvudroll, nominerade:

Ryan Gosling, Blue Valentine

Andrew Garfield, Never let me go

Otto Jespersen, Trolljegeren

Aaron Johnson, Chatroom

James Franco, 127 hours

Bästa biroll, nominerade:

Nigel Lindsey, Four lions

Kayvan Novak, Four Lions

Diane Wiest, Rabbit hole

Isabella Lundquist, Apflickorna

Miranda Richardson, Made in Dagenham

Bästa långfilm, nominerade:

Four Lions

Blue Valentine

Jag saknar dig

Chatroom

127 hours

(Vinnare avslöjas långt nedan)

och i vanlig ordning, helt sonika årets…

…skurk: Aaron Johnson, Chatroom

…manus: Four lions

…kortfilm: Las Palmas

…scenografi: Chatroom

…bottennapp: 3 Backyards

…besvikelse: Personalfesten varade bara i trekvart, om man inte ville åka till Hisingen och förmodligen bli fast där hela natten

…biograf: Draken (för personalens skull, och i viss mån duken, salongen, ljudsystemet, stolarna…)

…mat: Kyotos yakinuri

…väder: Grått och trist och grus

…tema: Trafikolyckor

…träsmak: Chalmers 2

…fan att jag inte lyckades se den: Kongen av Bastöy

…vinjettfilm: Drakfostret 2. Ser redan fram mot trean

…animerade: Lill-Raggarn

…foto: Francesca Woodman

…bristvara: Film

…mest ojämna: Temperaturen inne på Draken

…framtidslöfte: Systrarna Midfjäll

…bör man nog fånga på bio: Black Swan

…läsning: Programmet och And another thing – part six of The Hitchhiker’s guide to the Galaxy Trilogy av Eoin Colfer

…bästa plats: Mitt på raden vid andra lampan, Draken

…musik: Skulle ha varit 90-talsbritpop, men jag missade dokumentären om Creation Records

…jag mötte Lassie: Två närmast identiska fjortisar ville se film, men bara den ena hade biljett. De hävdade att de spelade huvudrollerna i aktuell film, och det köpte jag. Det var systrarna Midfjäll från Jag saknar dig

…dokumentär: Trolljegeren. Nä, jag skoja bara. Ska vara The Woodmans, ju

…rysligaste: Chatroom

…mest GFF 1992-2004: 3 Backyards, and failing miserably

…Tuva: Sandheden om maend

…vackraste: Natalie Portman, såklart. Men Jag såg aldrig Black Swan, så jag får säga Freida Pinto

Och vilka vann, då? Jo:

Bästa regi: Derek Cianfrance, Blue Valentine

Bästa kvinnliga huvudroll: Meryll Soriano, Donor

Bästa manliga huvudroll: Aaron Johnson, Chatroom

Bästa biroll: Nigel Lindsey, Four lions

Bästa långfilm: 127 hours

Ses om 51 veckor!

Asyldrama från BEL

Regi: Olivier Masset-Depasse

Ryska Tania bor illegalt i Belgien med sin son. Avsaknad av papper gör att hon sätts i slutet flyktingläger, där hon vägrar uppge sitt namn i envis förhoppning om att få återse sin son.

Det är inte lätt att vara illegal flykting, framför allt om man är från ett land som inte bedöms vara speciellt farligt, vilket gör det stört omöjligt att få uppehållstillstånd. Anne Coesens ger ett starkt porträtt av den alltmer desperata Tania, och sånär som på en helt orimlig flygplansscen håller filmen en äkthetskänsla rakt igenom.

4 avbrända fingeravtryck av 6

Put the FUN in fundamentalist-film från GBR

Regi: Christopher Morris

Ett gäng fundamentalistiska muslimer i England planerar att spränga sig själva och så många otrogna som möjligt, men deras klantighet och dumhet sätter käppar i hjulet, i alla fall för det senare.

Eftersom Grisen i Säcken är tillbaka på festivalen hade jag ingen aning om vilken film jag skulle få se. Döm om min förvåning när det visar sig vara en absurd komedi om klantiga islamister. Det är roligt, intressant och emellanåt lite spännande. En svart komedi som förhoppningsvis retar gallfeber på nån.

5 slappa kamelringmuskler av 6

Kallakåridor från SWE

Regi: Johan Storm och Johan Lundborg

Läkarstudenten Frank vill helst ha lugn och ro och plugga till sina tentor, men granntjejen har våldsamma problem med sin likaledes våldsamme pojkvän, och Frank dras mot sin vilja in i eländet.

Med välkomponerade bilder, tillbakadraget skådespeleri, lämplig scenografi och suggestiv musik drar Johan och Johan in betraktaren i Franks klaustrofobiska och tröst- och hjälplösa värld. En skickligt utförd långfilmsdebut som lyckas väga upp spänningen och dramatiken med ett visst mått av komik.

4 sparkcyklar av 6

Novellfilmpaket från SWE

Regi: Nathalie Álvarez, Jacob Stålhammar, Nicolas Kolovos, Jesper Brodersen, Melker Sundén, C.M. Torquato

Ingen festival utan novellfilmpaket, och i vanlig ordning är det himmel och pannkaka i gotteskålen:

Inte blå 2/6, Night sounds 4/6, Thomas rum 2/6, War 2/6, Lill-Raggarn 4/6 och The Sexual monologues 4/6, vilket ger ett medelsnitt.

3 hysteriskt pianospelande katter av 6

Relationsrealitet från USA

Regi: Derek Cianfrance

Dean och Cindy lever med sin lilla dotter Frankie och allt tycks vara idylliskt. Men relationen knakar i fogarna, och vi får via flashbacks veta hur de träffades och kontrasten mellan deras liv då och nu.

Michelle Williams och Ryan Gosling är utmärkta som det unga paret, och levererar en känsla av äkthet som verkligen griper tag. En intressant twist gör att man ser far-dotter-relationen i ett nytt ljus, och det dramatiska och sorgliga bryts av med vältajmade mellanrum med mer glädjande scener. En heltigenom gedigen film.

5 ukuleles av 6

Fotodokumentär från USA

Regi: C Scott Willis

Francesca Woodman var en fotograf med en stil långt före sin tid. Sin passion förde med sig ett turbulent liv, både inre och yttre, och hon tog sitt liv redan vid 22 års ålder.

Med en balanserad blandning av intervjuer och stillbilder från Woodmans fotografiska portfölj berättas historien om en fascinerande och nydanande konstnär. Hennes föräldrar och bror förvaltar arvet, och vi får en fin inblick i en konstnärsfamiljs liv och leverne. Fotona är fantastiska, och The Woodmans har som bonus festivalens hittills snyggaste förtexter.

4 nakenbilder av 6

Lesbthrillerförsök från USA

Regi: Cheryl Dunye

Ett gäng äldre lesbiska ruvar på en hemlighet, vilken snart kläcks.

I ett pretentiöst försök att blanda spelfilm med bakom-kulisserna-intervjuer använder sig Dunye av dåligt ljud, kass musik och sina HBT-kompisar (vilka aldrig tagit en skådespelarlektion i sina liv) för att berätta en historia som hade kunnat bli ganska intressant, i rätt händer. Det blir inget vidare, men filmen är ju kort.

2 stereotyper av 6