Filmfestivalen 2011

Novellfilmpaket från SWE

Regi: Nathalie Álvarez, Jacob Stålhammar, Nicolas Kolovos, Jesper Brodersen, Melker Sundén, C.M. Torquato

Ingen festival utan novellfilmpaket, och i vanlig ordning är det himmel och pannkaka i gotteskålen:

Inte blå 2/6, Night sounds 4/6, Thomas rum 2/6, War 2/6, Lill-Raggarn 4/6 och The Sexual monologues 4/6, vilket ger ett medelsnitt.

3 hysteriskt pianospelande katter av 6

Relationsrealitet från USA

Regi: Derek Cianfrance

Dean och Cindy lever med sin lilla dotter Frankie och allt tycks vara idylliskt. Men relationen knakar i fogarna, och vi får via flashbacks veta hur de träffades och kontrasten mellan deras liv då och nu.

Michelle Williams och Ryan Gosling är utmärkta som det unga paret, och levererar en känsla av äkthet som verkligen griper tag. En intressant twist gör att man ser far-dotter-relationen i ett nytt ljus, och det dramatiska och sorgliga bryts av med vältajmade mellanrum med mer glädjande scener. En heltigenom gedigen film.

5 ukuleles av 6

Fotodokumentär från USA

Regi: C Scott Willis

Francesca Woodman var en fotograf med en stil långt före sin tid. Sin passion förde med sig ett turbulent liv, både inre och yttre, och hon tog sitt liv redan vid 22 års ålder.

Med en balanserad blandning av intervjuer och stillbilder från Woodmans fotografiska portfölj berättas historien om en fascinerande och nydanande konstnär. Hennes föräldrar och bror förvaltar arvet, och vi får en fin inblick i en konstnärsfamiljs liv och leverne. Fotona är fantastiska, och The Woodmans har som bonus festivalens hittills snyggaste förtexter.

4 nakenbilder av 6

Lesbthrillerförsök från USA

Regi: Cheryl Dunye

Ett gäng äldre lesbiska ruvar på en hemlighet, vilken snart kläcks.

I ett pretentiöst försök att blanda spelfilm med bakom-kulisserna-intervjuer använder sig Dunye av dåligt ljud, kass musik och sina HBT-kompisar (vilka aldrig tagit en skådespelarlektion i sina liv) för att berätta en historia som hade kunnat bli ganska intressant, i rätt händer. Det blir inget vidare, men filmen är ju kort.

2 stereotyper av 6

Organmelodram från GBR

Regi: Mark Romanek

Kath, Tommy och Ruth växer upp på internat på engelska landsbygden på 1970/80-talet. Snart får de reda på sitt syfte i livet.

Till en början verkar det vara en förviss mycket välskriven och välspelad, men dock helt vanlig växa-upp-på-internat-och-vara-vänner-för-livet-i-vått-och-torrt-film som man redan har sett en miljard gånger. Men historien tar en högst oväntad vändning, och inget är sig längre likt. Förutom att Andrew Garfield och framför allt Carey Mulligan i vanlig ordning är görbra.

5 porträttlika barnskådespelare av 6

Matumentär från BOL

Regi: Fernando Martínez

Ett försök i slutet av 1990-talet att etablera McDonald’s i Bolivien håll bara i några år. Den traditionsfyllda gatumaten behöll sitt starka grepp om lokalbefolkningens snabbmatpreferenser, och burgarna och frittarna fick aldrig något fäste.

För mig, som för en dryg vecka sen var just i Bolivia, var det intressant att se de dignande gatustånden, men jag tror att andra, utan denna koppling, får svårare att hålla intresset uppe. Det är en snygg ingress och festivalens schuckraste eftertexter, men intervjuerna går på tomgång, och största behållningen blir efter ett tag den nästan komiskt dåligt översatta textningen.

3 McSaltaña av 6

Vågspel från PNG

Regi: Briar March

Ön Takuu i Papua New Guinea är bara någon meter hög, och ända sedan början av nittiotalet har de ca 400 lokalinnevånarna märkt av hur havet sakta stiger, med ökad erosion och saltvatten i odlingarna till följd. Snart måste man ta beslut om huruvida man ska stanna kvar på den sjunkande ön eller evakuera.

Genom utvalda öbor får man inblick i livet på ön. Konflikter uppstår eftersom folket är fattigt, kontakt med omvärlden sker endast via den båt som kommer ett par gånger om året, somliga tror att bibelgud kommer fixa allt, regeringen står handfallen och forskarna som efterfrågats i många år precis har anlänt. Det är en väckarklocka för hur vi behandlar vår planet, men den ringer när det redan är för sent. Intresseväckande, men inte så att man beställer första bästa biljett till Papua New Guinea för att hjälpa till.

3 tarorötter av 6

Oknyttkomedi från NOR

Regi: André Övredal

Tre universitetsstuderande följer en man de tror är tjuvjägare av björn för att göra en dokumentär. De blir minst sagt mäkta förvånade när de finner att han är faktiskt är Norges enda certifierade trolljägare och -skötare.

Jämförelsen med Cloverfield och Blair Witch Project är oundviklig, men där de filmerna satsar på panik och skräck, väljer Trolljegeren en mer komisk stig. Att trolljägaren måste fylla i ett formulär efter varje trolltrofé och rapportera till statliga norska trollstyrelsen är ett kul inslag. Otto Jespersen som den sammanbitne jägaren är utsökt och det handhållna fotot ger närvarokänsla. Dessvärre är man inkonsekvent inom filmens ramar: Är troll bara (förvisso ovanliga) djur med en brutal överkänslighet mot solljus, utan övernaturliga egenskaper, och i så fall, varför kan de känna lukten av och bli aggressiv mot kristna? Hursomhelst, det är en kul och välgjord film med schyssta specialeffekter.

4 polska björnhandlare av 6