Filmfestivalen 2011

Dokumenpjäs från SWE

Regi: Fia-Stina Sandlund

Alexandra Dahlström tror att hon ska göra en provspelning för rollen som en amerikansk regissör som ska sätta upp en nutida, feministisk version av Strindbergs Fröken Julie. I själva verket är hela resan till Venedig basen till en dokumentärfilm, och vi får närgånget följa Alexandra och Fia-Stinas samtal om Strindberg och hans kvinnosyn. Fröken Dahlberg är onekligen mycket skärpt, snygg och språkbegåvad, så man kan inte undgå att bli imponerad av henne, samtidigt som Sandlund är bra på att föra fram personen bakom hon som en gång utropade ”Jag vill knarka!” i Fucking Åmål. Fotot är dessutom utsökt, men i slutändan blir det lite enkelspårigt.

3 närbilder av 6

Bromcomaction från KOR

Regi: Hun Jang

Ömsom action, ömsom komedi och ömsom drama utgör den här koreanska filmen om heder, snabba cash och broderlig kärlek en intressant liten pärla som förmodligen varit ännu bättre om inte bakgrunder och kläder i stor utsträckning var ljusa, vilket gör det knepigt att läsa textningen.

4 samvetsrannsakanden av 6

Fiskemisär från ISL

Regi: Árni Ásgeirsson

Ett fiskefartyg far ut på sin nästa resa efter att en besättningsman förolyckats på färden före. De annars så råbarkade fiskarna har uppenbarligen påverkats på olika sätt av hans död, och det faktum att kaptenens brorsdotter, en kvinna, är med ombord gör att spänningarna ökar.

Det är rått och kallt och miserabelt, i sig välgjort med bra skådespelare, men man känner ingen sympati med någon av karaktärerna, och i slutändan känns det liksom… inte alls.

2 backar fisk av 6

Njurdrama från FIL

Regi: Mark Meily

Det är hårda bud för Lizette, men hon biter ihop och kämpar på. Att det är fattigdom och brottslighet som ligger bakom mycket av problemen i andra och tredje världen råder det inget tvivel om, men för att strö salt i såren har staden nyss fått en katolsk borgmästare, och dett hjälper sällan. Meryll Soriano är mycket bra i huvudrollen och historien är enkel men samtidigt hyfsat engagerande. Det räcker dock inte riktigt till för att hålla intresset uppe, och det är mest tack vare Meryll Soriano som betyget tippar över till godkänt.

3 uppförsbackar av 6

Granndrama från USA

Regi: Eric Mendelsohn

I ett tafatt försök att göra en Short Cuts i miniatyr glömmer Mendelsohn de två viktigaste reglerna i historier-som-vävs-samman-filmer: Att väva samman historierna och att ha historier värda att berätta. Lägg dessutom till ett soundtrack som är felplacerat, enerverande och helt sonika uselt samt skådespelare som inte visar minsta tecken på att vilja eller kunna agera och du har en rulle som aldrig borde ha gjorts. Skämmes, tamefan!

1 okänd kändis av 6

Kanjonklaustrofobi från USA
Regi: Danny Boyle

En film vars historia egentligen bara handlar om en man som sitter fastklämd i en klippskreva i fem dagar borde egentligen vara vansinnigt tråkig, men Danny Boyle lyckas med rappa klipp, kompletterande musik och innovativa fantasi- och what if-sekvenser få fart på historien. James Franco är lysande, fotot utsökt och det sparas inte på groteskheterna när så behövs. Kontrasten mellan inledningsscenernas myllrande folkhav och tomheten i Utahs ökenlandskap sätter tonen, och Boyle håller intresset uppe hela resan igenom.

5 fejk-leathermen av 6

Dramaturgidrama från DEN
Regi: Nikolaj Arcel

Om än förutsägbar, så är det en film som har all rätt att vara förutsägbar, emedan den handlar om just dramaturgisk struktur. Det är raskt och roligt, känsloladdat och dramatisk om vartannat, och klippen till huvudpersonen Mads tidigare filmer förstärker historien.

4 plotpoints av 6

Symaskiniststrejk från UK
Regi: Nigel Cole

Med stilenlig scenografi och ett välbalanserat tempo berättas den tankeväckande och sanna historien om hur en stark individ, med inga andra medel än sitt eget engagemang och sina kolleger i samma sits, lyckas ruska om det patriarkala systemet inom industrin.

Miranda Richardson är som vanligt bra, Bob Hoskins karaktär är mycket sympatisk och Sally Hawkins är fullständigt briljant.

4 stygn av 6